Servomotorns arbetsprincip är relativt enkel, men dess arbete är mer effektivt. Servokretsen är inbyggd i motorenheten och använder en flexibel axel som vanligtvis är utrustad med växlar. Den elektriska signalen styr motorn och bestämmer också axelns rörelse. Servomotorns interna inställning är enkel: liten likströmsmotor, styrkrets och potentiometer. DC-motorn är ansluten till styrhjulet via ett växel. När motorn roterar förändras potentiometerns motstånd och styrkretsen kan justera rörelsen och riktningen exakt.
När axeln är i rätt (ideal) läge slutar motorn att leverera ström. Om axeln inte stoppar i målpositionen, kör motorn tills den kommer in i rätt riktning. Målets position överförs via en signalledning med hjälp av en elektrisk puls. Därför är motorens hastighet proportionell mot det faktiska och idealiska läget. När motorn närmar sig önskat läge börjar motorn att rotera långsamt, men när motorn vrids längst är hastigheten snabb. Med andra ord behöver servomotorer bara utföra uppgifter så snabbt som möjligt, vilket gör dem till mycket effektiv utrustning.
Det finns vanligtvis två typer av servomotorer: AC-motorer och DC-motorer. DC servomotorer är idealiska för små applikationer men kan inte hantera stora strömavbrott. AC-servomotorer kan emellertid klara högre strömavbrott och används ofta i industrimaskiner. När det gäller pris är DC-motorer billigare än AC-servon, så de används oftare. Dessutom är DC-motorer specifikt utformade för kontinuerlig rotation, vilket gör dem idealiska för robotrörelse.
Med sina unika egenskaper kan servomotorer användas i många olika applikationer. I radiostyrda flygplan används de för att lokalisera kontrollytor som robotar, hissar, rodrar etc. I online-tillverkning används servomotorer i höga repetitionsfrekvenser och kräver exakt arbete.